Kajsa inledde sin resa redan som sexåring med spel i HK Tyrolds flickor födda 1997 och följde laget fram till sammanslagningen 2011, då Tyresö IF, Tyresö HF och HK Tyrold gick samman och bildade Tyresö Handboll. Kajsa representerade klubben på alla nivåer, från barn- och ungdomslagen hela vägen upp till A-laget.
Efter att ha avslutat sin spelarsatsning 2022 fortsatte hon sitt engagemang i föreningen men då från sidlinjen som tränare. Det var nog inte som en överaskning för de flesta dock då hon redan 2021, efter lite övertalning klev in i rollen som tränare för flickor 2011/2012 där lillasyster Wilma spelar. Med en stark ledarstab vid sin sida har Kajsa gett laget en jättefin utveckling de senaste åren, och vi är säkra på att de kommer fortsätta utvecklas framöver.
I familjen Aveling är det inte bara Kajsa som är aktiv ledare då även mamma Linda är en viktig figur i föreningen genom sitt engagemang kring damernas U-lag. Tillsammans är familjen Aveling en central del av Tyresö Handbolls stora föreningsfamilj.
När började du spela handboll i Tyresö och vad var det som fick dig att stanna kvar i föreningen hela vägen?
Jag tror att jag tillhörde A-flick när klubbarna slogs ihop. Och vi var många från Tyrold som hängde med i sammanslagningen, så det var självklart att fortsätta i Tyresö Handboll. Sen har Tyresö alltid varit hemma för mig. Gemenskapen och den familjära känslan är ovärderlig. Det har alltid varit ett enkelt val att spela handboll och vara ledare i Tyresö.
Vad betyder Tyresö Handboll för dig och hur har det påverkat ditt liv utanför planen?
Tyresö betyder allt! Jag har alltid känt att jag har haft support från klubben, både som spelare och tränare. Den tryggheten har gjort mycket för min egen utveckling. Allra mest har jag Micke Andersson att tacka för att han alltid trott på mig som person, spelare och ledare. Jag är evigt tacksam för hans stöd genom alla år!
Finns det någon speciell match eller något annat tillfälle du alltid bär med dig i minnet?
Det finns många såklart, men det var väldigt speciellt att få göra debut i Tyresös damlag. Efter mycket hårt slit, så var det en fantastisk känsla när jag fick kliva in på plan i min första allsvenska match.
Vad inspirerade dig att ta steget från spelare till tränare?
Jag tampades med en del skador på slutet så det föll sig ganska naturligt att bli tränare. Att bli tränare gav mig möjlighet att kombinera mitt handbollsintresse med mitt intresse för ledarskap och pedagogik. Win win!
Vilka likheter och skillnader ser du mellan att vara spelare och tränare?
Likheterna är ju såklart glädjen för sporten men också att jag blir minst lika nervös nu som när jag själv spelade, inför avgörande matcher. Jag måste fortfarande nervöskissa 2-3 gånger innan match. Skillnaden måste nog vara tiden. Jag lägger ned fler timmar på handbollen som tränare än vad jag gjorde som spelare. Det kräver mycket tid och planering. Det får mig också att uppskatta all den tid som min tränare lagt ner på mig genom åren.
Hur är det att träna ett lag där ens syster spelar? Finns det några svårigheter?
Jag tycker att det väldigt roligt att vi får dela handbollen tillsammans. Jag hoppas att hon också tycker det. Sen kanske Wilma inte alltid tycker att det är skit roligt när syrran är och korrigerar och petar i detaljer, haha. Så jag försöker lämna över det till mina tränarkollegor istället, hon lyssnar nog mer på dem ändå.
Vad är det viktigaste du vill förmedla till spelarna i ditt lag?
Det viktigaste jag vill förmedla till spelarna i mitt lag är vikten av gemenskap och laganda. Vi ska kämpa för varandra, stötta och peppa både i med- och motgångar. Men också att våga prova, göra misstag och lära sig av dem är en del av utvecklingen. Men också att jag är väldigt väldigt stolt över dem och tror på dem hela vägen!
Hur ser en typisk träning ut och vad vill du att spelarna ska ut från den?
Vi gillar träningar med fart och fläkt och tuffa närkamper. Vi lägger mycket tid på individuell teknik och samarbeten. Jag vill att tjejerna ska ha så hög bollkontakt som möjligt och att det vågar utmana sig själva. Såklart ska det vara roligt också! :)
Laget har gjort en jättefin utveckling de senaste åren, vad tror du är nyckeln bakom framgången?
Det är en sammansvetsad grupp som trivs ihop och som har väldigt roligt både på plan men också utanför. Vilket märks inte allra minst på träning, då det alltid är hög närvaro. Det är en stor framgångsfaktor. Sedan har vi fantastisk support runt laget, många som hjälper till och stöttar upp. Inte minst vår grymma klack som hejar! Men såklart ligger det många handbollstimmar och hårt slit i gymmet & löparspåret också.
Vad har varit roligast med ditt uppdrag hittills och vad ser du som den största utmaningen?
Roligast har varit att få se och vara en del av tjejernas utveckling på handbollsplanen men också som individer. Det har hänt så mycket! Men sen tycker jag att cuperna är lite extra roliga. Då är väl den största utmaningen att sova på luftmadrass.
Skulle du kunna tänka dig att engagera dig ännu mer i föreningen i framtiden, exempelvis i ledningsgrupp eller ungdomsutveckling på bredare nivå?
Ja, absolut! Det hade varit roligt!
Hur ser en perfekt ledig dag ut för dig?
Då umgås jag med min pojkvän Viktor och äter god mat!
Stort tack till Kajsa Aveling för hennes tid, engagemang och hjärta för föreningen. Från de tidiga åren som spelare hela vägen till A-laget, och nu i rollen som tränare, har hon visat vad det innebär att vara en del av den röd-gula gemenskapen. Med sitt driv, sin omtanke och sin passion för handboll är hon en förebild för både spelare och ledare. Vi ser fram emot att följa Kajsa, hennes lag och hela familjen Avelings fortsatta resa i Tyresö Handboll.
