I en svettig och kvav Strandhallen (!) fick tappra Tyresösupportrar i lördags bevittna en av – i min mening – Tyresö handbolls största skrällsegrar genom klubbens (snart) 12 år. Hur kan något sådant ske? Hur kom det sig att det var så svettigt? Varför hade rödtjutet så nära tillgång till Amos avbytarbänk och kunde således påverka spelarna?  Men vad de flesta undrar är ju såklart, varför i helvete spelade Tyresö handboll, handboll i Tyresös idrottshall som tillhör (den fruktansvärda ”sporten”) innebandyn? Jag ska ge svar.

Det var idag Amo HK som besökte Tyresö. Här hade man velat skriva ”som besökte Tyresöhallen” men det hade varit fel. Matchen skulle spelas i klassiska Strandhallen i stället. Skälet var att golvet i Tyresöhallen för närvarande byts ut, och golvet i Slottshallen (aka ”Lilla Lanxess”) av kommunen hade tvättats med ett ej handbollsvänligt tvättmedel. Det var, med andra ord, golvproblem, som låg bakom kapningen av innebandyns näste.

Nåväl, Stockenbergs mannar, även om de troligtvis har ett SÅ mycket mer proffsigare handbollsliv jämfört med Tyresös pojkar, tycks inte vara av den typen som sörjer över att spela i en anläggning med tjockmattor, ribbstolar, träläktare och hembakt fika i cafeterian. Jag tyckte mig se att gäng män som kom ut på planen, var redo att spela match och såg att VILJA spela match mot Tyresö. Matchen blåstes i gång, Amos Vasko Sevaljevic bad till något större än oss alla (helt ärligt), och det var dags att spela svenska cupen.

Men Tyresö visade redan tidigt i matchen att man inte tänkte agera slagpåse mot ett numera handbollsligalag som har värvat spelare från alla möjliga hörn. Tyresö behöll först den 3-0 ledning man fick starta med på grund av shoooooooooot out, och även när Amo kröp närmare till 11-10 genom Vasko Sevaljevic så kunde Tyresö genast dra ifrån igen till 15-10 av Lukas Rylander. Även om den ledningen krympte lite mot halvtid så var det ändå med resultatet 20-18 till Tyresö som jag fick lunka ut från Strandhallen för en halvtidspink uppe i skogen.

Andra halvlek var till sin början lik den första. Lagen bytte lite mål med varandra men Tyresö kunde ändå behålla en liten ledning. Men vid 44.15 på klockan hade den ledningen vuxit till 31-25 och Amo tvingades ta TO. Då ka man fråga sig, hur kunde Tyresö tvinga Amo att ta en desperat TO så här långt in i matchen då det inte såg ut att kunna vända på matchbilden? Det finns så klart många orsaksbidragande variabler som skulle bidra till förklaringsvärde för detta, men den enskilda variabeln som överlägset har mest förklaringskraft stavas Gustav Skagerling. Jag har själv haft äran att ha spelat i samma lag när Gurra stänger igen (genom att göra räddningar likt Nikolas Katsigiannis) inför en älskande hemmapublik, och det är en fantastisk känsla. Det här var en sådan match. Om du tvivlar så kan du fråga Amos kanter Felix Thyberg och Samuel Lindberg. Trots detta var ändå Thyberg så pass kaxig att han hade mage att gå ut på planen efter matchen och prata med några bekanta med bar överkropp. Fy fan.

Det är nog ganska självförklarande vid det här laget att Gustav var den stora matchvinnaren för Tyresö denna dag. Även om det hettade till mot slutet – som det alltid gör – så var Gustav en demon i målet och tog alla viktiga frilägen. Matchen slutade 36-34 i hemmafavör, och bravur!    

Henkes Bu och Bä
Bu: Jag får bua lite till min egen kommentatorinsats denna match. Jag blev mot slutet så pass medryckt i matchen att jag släppte på min vanliga trötta ton. Ursäkta.
Bä: Strandhallen. Jag minns min egen första match i Strandhallen mot HK Tyrold P90 när vi var ungefär 12-13 år gamla. En jämn match som Tyrold vann, och antagligen var det på grund av barnaktiga misstag från mitt lags sida. Men det som har fastnat på minnet från matchen var att Christoffer Brännberger tog en onödig och ganska ful utvisning i slutet av matchen när han blev förbannad.

Hälsningar,
Henrik