Bakgrund. För att göra rättvisa åt den nu passerade lördagen och dess ena allsvenska match mellan Tyresö handboll och HK Torslanda så måste man i sitt begrepp om matchen innefatta helhetsupplevelsen som denna lördag bjöd på. Megalördag med respektive dam- och herrmatch, inbjudna storsponsorer och kommunpampar på läktaren som kunde dricka gott och mingla loss, ny kommentator för livesändningen (!), kidsen kunde måla sig i sina faces, goda burgare till den som var villig att betala, gratis inträde och till sist en jädra massa människor. Sammanfattat kan man säga att det var en dunderlördag för klubben Tyresö handboll.

Teori. Sedan gammalt är det känt att höjda klubbambitioner korrelerar positivt med höjd nervositet. Ju mer man är villig att satsa på ett arrangemang eller match, desto mer har man att förlora om det visar sig bli förlust eller att spelet inte tilltalar. Innan detta matchreferats huvudmatch – Tyresö Handboll mot HK Torslanda – hade Tyresös damer bärgat hem en seger med minsta möjliga marginal på ett inte så tilltalande vis mot ett lag man bör vinna enkelt över. Vad skulle vi säga till kommunchef sponsorer och mamma och pappa om vi krampaktigt erövrar nya seriepoäng och potentiellt förlorar mot Hisingens krigargäng? Mm, man får passa sig!

Matchen mot Torslanda var inte så välspelad den heller, tyvärr. Men en dag som denna överskuggades matchen framför allt av två saker. 1) Matchen innehöll trots allt en rimlig mängd spänning. En spänning som jag tror människor som inte är lika handbollsinsatta och handbollskritiska som jag ändå kunde uppskatta. 2) En man som möjligtvis inte är så kritisk mot handboll som sport (han har trots allt ägnat många timmar av sitt liv på handboll), men som däremot var FÖRBANNAT SOM FAN på domarna. Resultatet blev en observation, utan manipulation, av matchen på läktaren, i stället för på Torslandas avbytarbänk (vilket jag tror var platsen alla i Torslanda egentligen ville att han skulle befinna sig på).

Till slut kunde ändå Tyresö handboll andas ut efter att man stängde matchen runt 55-minutersstrecket (vadå ”strecket”? Äsch, jag kände för att skriva så!). Vad mer ska man säga? Tyresö spelade som vanligt en ganska high-chaparallig handboll och detsamma kan sägas för Torslanda. Resultatet av det brukar bli att det laget som innehar lite mer individuell kvalitet spritt över fler spelare vinner.   

Diskussion. Med facit i hand vill jag ändå tro att majoriteten av Tyresöhallens besökare kunde glädjas åt en någorlunda spännande match som spelades under ett roligt och lyckat helgdagsarrangemang. Detta trots att säkert många av dessa besökare troligen har sett bättre handboll i sina dagar. Flertalet, mig inkluderat, tyckte nog också det var kul att se Tyresös Erik Borgenhäll i sin första tävlingsmatch i de röda och gula färgerna!

Något måste också sägas om elefanten i rummet. Personligen kan jag respektera och uppskatta glöd och passion hos någon som har avverkat mer än hälften av sitt liv. Det är säkerligen inte helt lätt att bibehålla sådana egenskaper, och jag är också av tron att man måste acceptera att människor med passion och glöd ibland kan säga och göra saker som kanske inte är helt rumsrena eller som helt uppskattas av andra människor. Priset för bibehållen passion och glöd kan just vara detta, och jag är inte heller sen med att uppskatta antagonistskap (jag skrev nyligen en hel krönika om detta). Samtidigt är jag också av tron att man med erfarenhet bör ha införskaffat sig en så pass hög social intelligens att man kan ”känna läget” eller ”rummet” lite bättre. Är vinst verkligen värt vilket pris som helst? Kan man verkligen fara hemåt med gott samvete efter att delvis ha förstört för sitt lag och gjort bort sig på köpet? Nekande på båda frågorna, om du frågar mig.    

Slutsatser. Korrelationen mellan klubbambition och nervositet fick sig idag ännu en bekräftelse. Likt Michael Ballack vid förklaringen av vad man tänker efter att man har gjort självmål i den avgörande matchen för att vinna Bundesliga, sa även korrelationens upptäcktsperson vid mottagandet av Nobelpriset i sportadministration, ”ja, was denkst man, scheisse”.   

Tyresö Handboll vann mot HK Torslanda med 30-25, och solen går upp även imorgon, för alla.

Henkes Bu och Bä
Bu: Magnus Johansson.
Bä: Halvtidsunderhållningen, som numera består i klassisk innebandybollkastning med målet att komma så nära ett bestämt objekt som möjligt, kammades hem av ett mer eller mindre perfekt kast! Hur är det ens möjligt att vara så pricksäker? Det hyschades om orättvisa förutsättningar, men mig veterligen sköttes allt fullständigt regelrätt.

Hälsningar,
Henrik

(Läs även krönikan av Nille Wennergren, från Tyresö Nyheter, http://www.tyresonyheter.nu/sport/partyt-bara-fortsa-tter )