Väl framme vid vårt mål ställde jag bilen på den rymliga parkeringen, just i anslutning till hallen. Här erbjöd man laddning av bilen till en billig penning. Intrycket blev inte sämre när vi närmade oss entrén som föregicks av något som måste ha inspirerats av Poseidons tempel i Aten.
Väl inne i byggnaden smög sig en känsla av osäkerhet på mig. Hade jag kommit rätt?
Jag tittade mig omkring för att se något som förkunnande att det snart skulle spelas handboll i landets nationella prestigeturnering, ATG Svenska Cupen.
I den folktomma foajén stod en badvakt bakom en disk. Han såg mest förvånad ut när jag berättade om mitt ärende. Efter en kort stunds funderande pekade han åt ett håll och sa: "Gå längs gången och läs på skyltarna så kommer du nog rätt".
Jag tog mig ut till den sjukhusliknande korridor, som låg närmast och försökte förstå vad som stod på skyltarna. Jag upptäckte nu att det var ett spindelnät av könlösa gångar som dessutom innehöll halvtrappor för att förvirra nya besökare på ett effektivt sätt. Jag orienterade mig fram med hjälp av de uppmanande skyltarna åt det håll som verkade mest logiskt. Efter en stund hörde jag några välbekanta röster, runt hörnet. Det visade sig vara Marvin och Lederman. Skönt, jag hade kommit rätt!
På mitt program stod nu att medverka på det tekniska möte som föregår alla matcher på den här nivån. Efter en stunds letande, efter någon myndig person, i den folktomma korridoren fann jag någon som verkade ha anknytning till matchen. Han visade mig till ett, av c:a 200, omklädningsrum där det visade sig att mötet skulle hållas.
Konferensen, som traditionsenligt fokuserade på tröjfärger, vikten av att coachtejpa skydd i avvikande färger och återsamlingsplatser vid utrymning, var kliniskt ren från kaffe, fikabröd, mackor och mineralvatten.
Mina förväntningar på stället befann sig nu på ett sluttande plan.
Energin från den primitiva lunchen som intogs långt tidigare på dagen började nu sina och jag såg att det fanns lite tid att fylla på depåerna innan matchstart. Vid mötet med badvakten noterade jag en skylt med budskapet "Restaurang". Den stora frågan som uppstod i mitt huvud nu var, "hur kommer jag tillbaka dit?" De vitmålade korridorerna såg identiska ut så det fanns inget kännetecken att gå på. Jag försökte dra mig till minnes och tänka reversibelt. Det visade sig framgångsrikt och jag hittade tillbaka till min badvaktsvän i entrén.
Strax intill låg, mycket riktigt, en restaurang. Ett sneglande på menyn vittnade om att det var ett ställe med ambitioner. Jag slog till på schnitzeln, väl medveten om att detta inte var Soldat Svejk.
Trots bristen på kalv och med tveksamma tillbehör måste jag ändå ge anrättningen godkänt. Bara det faktum att man erbjuder mer än överkokt varmkorv eller underrostade toast, sticker ut positivt.
Nu började nästa utmaning, hur hittar jag till själva hallen? Jag insåg att tiden hade runnit i väg och det återstod endast 10 minuter till matchstart. En lättare känsla av panik började sprida sig i kroppen så jag började gå, likt en Perseus Karlström, i den korridoren som jag anande ledde mig rätt. Efter några minuter såg jag ett "B" som gjorde mig tillfreds och jag var på plats när domaren blåste igång tillställningen.
När första halvlek väl var avklarad kände jag hur en kaffe skulle vara det perfekta sättet att hjälpa kroppen att smälta den kalvfria schnitzeln. Jag gjorde en okulärbesiktning från min position på läktaren, efter något som liknade ett fikabord men med negativt resultat.
Ska jag ännu en gång behöva ta mig tillbaka till badvakten, bara för att få mig en slät kopp kaffe? Nu började jag bli hemtam i katakomberna och var snabbt på plats i foajén. Det visade dock att badvakten hade gått hem för dagen och restaurangen hade fördragna jalusidörrar.
I båset bredvid badvaktens stod det två killar som mest verkade sugna på hemgång, de med. Deras svar på min fråga om kaffet var, "tror nog att bowlingen kan ha kaffe". Var ligger det? "i källaren".
Några halvtrappor ner låg det mycket riktigt en bowlinghall och i den, en cafeteria.
En mycket trevlig tjej i kassan frågade "varför springer det så mycket folk här, som inte ska bowla". När jag förklarade för henne att det pågår en viktig handbollsmatch i B-hallen och du är den enda som erbjuder kaffe så skrattade hon förläget till. "Ja, jag förstod att det var någonting på gång däruppe".
Nu var jag som en son i huset och snabbt tillbaka på plats innan andra halvlek drog igång. Det som etsade sig fast mest var speakerns, samma man som höll i konferensen, tjat om att alla spelare snabbt måste ta sig av planen efter matchen eftersom "det kommer andra som ska träna efter er".
Det finns, som sagt, många olika hallar i vårt avlånga land. Det måste dock finnas få med så stora möjligheter men med så låga ambitioner, som Fyrishov aka Poseidons tempel.
Ett tips till Uppsala kommun, åk på en studieresa till Karlskrona och prata med Örjan Nilsson om ni vill få inspiration och få handbollen att växa i er stad. Ni har en fantastisk anläggning, se till att den får lite charm och en välkomnande känsla.
Matchen:
Förutsättningarna för matchen var att den ena laget hade allt att vinna och det andra laget allt att förlora. För oss var det en omvänd situation jämfört med skrällen i lördags.
Det kom att bli en kavalkad i tekniska fel, bolltapp och missade passningar under långa stunder. Uppsala stretade emot bra under långa stunder men skillnaden mellan lagen blev tydligare ju längre matchen led. Uppsala gjorde dock ett sista försök, till publikens glädje, och gick upp till 2 måls underläge med 2 minuter kvar att spela. Då satte firma Johansson/Rylander in nådastöten med varsitt mål på mindre än 30 sekunder och matchen var avgjord.
Pris till "matchens lirare" i Tyresö gick, mycket välförtjänt, till Douglas Otterström och priset till "matchens kämpe" gick till Tobias Johansson.
Stats:
Uppsala HK - Tyresö Handboll 27-31 (11-12)
Målgörare Tyresö:
Tobias Johansson - 5
Ludvig Nyström - 5 (3)
Alexander Holm - 4 (1)
David Christiansson - 4
Sebastian Fagerdahl - 2
Alexander Binderis - 2
Axel Rämhed - 2
Lukas Rylander - 2
Marvin Barrett - 2
Simon Lederman - 1
Linus Fröberg - 1
Martin Brandt - 1
På lördag 2 september 16.15 tar vi emot IFK Skövde från Handbollsligan i den sista gruppomgången i Svenska Cupen. Mycket står på spel. Vi har allt i egna händer.
Janne Flinckman - Sportchef Herr
