Alla spelare i ett lag har en roll, både på planen och i omklädningsrummet.

Alla egenskaper bidrar till just laget och sammantaget bildar det enhet som ska fungera närmare 500 timmar per säsong. Det ställer krav på att ge energi till sina lagkamrater, även om omständigheterna kanske inte medger det alla gånger.

22-åringen Axel Marqvardsen tillhör den typen av person som man blir glad av, bara att se. Jag läste en gång följande text i en bok som handlar om "vinnande kommunikation". Texten kunde definitivt handla om Acke:

"Ditt leende får omgivningen att må bättre. En person som ler mot sin omgivning får en omgivning som ler tillbaka. Överraskad? Knappast! Ett leende är sekundsnabbt. På ett ögonblick kan du ge din omgivning ett glädjerus. Ett leende inbjuder till dialog. Ett leende visar att man är positiv. Ett leende är snabbaste vägen till positiv dialog. Ansiktsuttryck smittar, det får oss inte bara att känna empati, utan det leder även i viss utsträckning till att vi tar över andra människors känslotillstånd."

För att ni ska lära känna denne person lite bättre kommer här några frågor som ger oss en tydligare bild av den leende mannen:

Tjena Acke, hur mår kroppen idag?

Halloj! Kroppen mår som det ska göra under försäsongen, pigg och trött på samma gång, jag håller fortfarande på att trappa upp träningen från min senaste knäoperation vilket gör kroppen lite extra sårbar men efter många år av skador så känner jag min kropp hyfsat bra nu vilket gör det hela lite lättare!

Du är ju, i mina ögon, fortfarande en yngling men det känns som att du alltid varit med. När tränade du med A-laget första gången?

Ojdå vilken bra fråga, jag är inte helt säker men jag tror att det borde ha varit när jag klev upp från A-pojk till junior de ända två åren i min karriär som jag inte tränades av Bejbom då Ekstrand tränade oss. Men jag har ju varit med i klubben ett tag nu och jag känner mig lika hemma i Tyresö idag som jag gjorde när jag var yngre vilket gjorde att jag kände de äldre spelarna även fast jag inte var med i laget då.

Du var ju en av de bärande spelarna när U-laget tog steget upp i div 1, i år. Vilka är dina styrkor som handbollsspelare?

Jag känner väl själv att jag inte har någon speciell sak som jag är riktigt bra på när det kommer till mina förmågor på planen, men jag skulle väll mer säga att mina styrkor är att jag kan göra lite allt möjligt. Jag är varken en skytt eller genombrottsspelare men jag befinner mig väl någonstans där mitt emellan och det tycker jag personligen är en styrka. Men i år i U-laget hade jag en stor roll som försvarsspelare vilket jag skötte rätt bra skulle jag säga, det kanske också kan vara en styrka.

Trots en hel del jobbiga skador är du en riktig glädjespridare i laget, nästan alltid med ett leende på läpparna. Vad gör dig till en sådan skön och omtyckt person tror du?

Jag har alltid haft ett måtto när det kommer till lagsport som jag försöker följa så gott det går, ”hitta ett sätt att bidra till laget och gör det så bra du bara kan”. Som du säger så har ju jag inte kunnat spela handboll helt och hållet på många år vilket gör att jag mitt bidragande till laget behövde vara något annorlunda. Och då passade det väldigt bra att jag tog en roll som glädjespridare och en person som alltid försöker få alla att trivas så bra som möjligt. Jag trivs otroligt bra i en sådan roll och jag kommer fortsätta sprida glädje på och utanför planen tills någon säger åt mig att sluta!

Vem i laget är sämst förlorare?

Ojdå, det finns en hel del riktiga vinnarskallar i laget och då såklart en hel del dåliga förlorare bland dem. Alla i vårt lag avskyr att förlora men om jag måste nämna någon så skulle jag nog säga Tobbe eller Fröberg. Både dessa två är riktiga vinnarskallar och har inget emot att gnälla på vår kära domare på träningarna (Bejbom).

Har du någon förebild som spelare eller människa?

Jag har vuxit upp under många härliga handbollsspelares glansdagar vilket gör frågan mycket svår men om jag måste välja någon så måste jag ändå säga Mikkel Hansen. En otrolig handbollsspelare som jag har fått äran att kolla på nästa hela mitt liv, sen har jag själv danskt blod vilket gör att hjärtat pumpar lite extra hårt för en sådan spelare. Jag har ju såklart också två förebilder utanför planen som är mina föräldrar, de som har uppfostrat mig till den jag är och har visat mig hur man ska vara en bra människa.

Det märks att du har ett klubbhjärta av guld. Vad tycker du är bäst med Tyresö Handboll?

Jag har växt upp i denna klubb och jag har blivit fostrad både till en bra handbollsspelare och en bra människa. Det är något jag alltid är stolt över när det kommer till Tyresö Handboll, förmågan och prioriteringarna kring att utbilda bra och duktiga handbollsspelare men också att uppfostra vår ungdomsverksamhet till trevliga och härliga människor. Det är otroligt vilket när det kommer till en förening och det gör vi i Tyresö på ett mycket bra sätt.

Vi avslutar med ditt tips på placering inför kommande säsong: Allsvenskan, Div1?

Jag tror att vi har goda chanser att spela bra och rolig handboll i båda serierna och tror att vi kommer att avsluta på den övre delen av tabellen i både allsvenskan och Div-1.

Jag vågar inte slänga ur mig en precis placering så det får räcka tycker jag.

Heja Tyresö!

Tack Acke för att du är den sköna människa du är!

Janne Flinckman – Sportchef Herr