Det blev i stället en svettig stund framför skärmen, eller TV´n i mitt fall. Produktionen påminde inte så mycket om att det var premiäromgång. En högst ordinär mobilkamera, placerad inte helt lång från Vasagatan (vägen som går förbi arenan) och utan kommentatorer gör inte totalupplevelsen magisk. Nu kan jag ju typ personnumren på alla Tyresöspelare men de blir väldigt små på det avståndet.
En annan bieffekt av att inte ha kommentatorer är att mobilmicken fångar upp ljudet från de åskådare som sitter närmast. Kunde snabbt konstatera att våra åsikter, om vad som hände på planen, skiljde sig en aning. Vid två tillfällen var det andra ljud som tydligt gick hem till TV-tittarna. Det första var tonstöten för att första halvlek var slut. Jag är helt säker på att den även tjänar som VMA-signal till hela Västmanland. Det andra var när Bejbom hade åsikter om Rylanders stressade avslut, mitt i den mäktiga upphämtningen. Det budskapet gick inte att ta miste på.
Att skriva om en nyss upplevd match tycker jag normalt sett, är ganska trist. Läs arbets- och matchprotokoll så har du det mesta. Pynta en struntsumma och streama, så har du resten.
I det här fallet känns det dock lite annorlunda. Hade inte Rylander kvitterat med 58 sekunder kvar att spela, hade nog den här krönikan fått vänta till imorgon.
Nu blev det inte så. Matcherna mot VästeråsIrsta brukar bli otroligt täta, inte minst i Bombardier. Denna gång blev det nästan outhärdligt.
Jag ska försöka mig på att ta er igenom matchen i sin helhet.
Förutsättningarna var att några tongivande spelare inte kom till start för oss. Förutom de mer eller mindre långvariga skadorna som vi brottas med fick Gustav Skagerling en ljumskkänning i veckan så vi tog det säkra före det osäkra. Det ska ju faktiskt spelas 25 matcher till framöver.
Matchen började, som brukligt är, med att lagen kände på varandra. I denna fas blev det en målbyten och ställningen hölls jämn. Lite slarv från Tyresö renderade till ett miniryck och tre måls ledning för VästeråsIrsta, efter 10 minuter. Tyresö kom tillbaka men inte i kapp och i den sista tredjedelen av halvleken gjorde hemmalaget nästa ryck och hade, som mest en femmålsledning. Innan VMA-signalen ljöd, för pausvila, satte Alex 19-15 på straff.
Han inledde andra halvlek på samma sätt och jakten var ett faktum. Den kom dock av sig en aning och hemmalaget hade, efter 40 minuters spel, en ledning på hela sex bollar. I inledningen av andra halvlek skadades sig dessutom Douglas Otterström så allvarligt att han inte kunde fullfölja matchen. In kom i stället Leo Andrén, född i mars 2003.
I detta läge av matchen kändes motlöpan brant, speciellt när publikens enögda åsikter gick igenom sändningen ideligen. Det som dom dock inte visste men som jag var helt säker på, var att det här laget aldrig ger sig trots att backen upplevs som Alpe Cermis*.
Genom ett tålmodigt 7-6 spel och mål från linjen av Marran och Bindan kröp Tyresö sig allt närmare. Efter 54:28 var det utjämnat, 31-31. Några gastkramande minuter följde och efter 59:02 satte Lukas 34-34, som också blev slutresultatet.
Ett oavgjort resultat, efter den upphämtningen, känns med lite distans som en klart godkänd premiär. Det som helt klart sticker ut är att vi aldrig ger oss.
Nästa lördag, 23 september, befinner jag mig i Tyresöhallen då Kungälv kommer på besök. Gör det du också. Matchen börjar 16.15.
VästeråsIrsta HF – Tyresö Handboll 34-34 (19-15)
Stats Tyresö Handboll:
Mål
Martin Brandt – 6
Tobias Johansson – 6
Alexander Holm – 6 (4)
Sebastian Fagerdahl – 5
Alexander Binderis – 5
Lukas Rylander – 3
Ludvig Nyström – 2
David Christiansson – 1
Utv
Tobias Johansson – 1 x 2 min
* Den sista klättringen uppför Alpe Cermis är en Tour de Ski-klassiker. Höjdskillnaden på etappen är 425 meter och den totala stigningen är 495 meter.
Janne Flinckman - Sportchef Herr
